Anna Maria Svensdotter

Min farfars farmors mor

Om Södra Kilsbergen (del II): Gräns mellan Värmland och Närke

Från början så drogs gränsen mellan Värmland och Närke längs vattengränsen, Letälven, Möckeln, Timsälven, Alkvettern (vilket betyder att Kilsbergen ej var gräns, den dåvarande gränsen gick rakt igenom nuvarande Karlskoga Kommun, men samhället Karlskoga låg på den värmländska delen). 1583 finns det en skrivelse från Hertig Carl (senare Kung Carl IX) att området mellan ovan nämnda gräns och Kilsbergen avträddes av Närke till förmån för Värmland.   Senare delades Sverige in i län. Till en början var tillhörde Värmland och Närke samma län, men när delning skedde så gick området Karlskoga och Degerfors (väster om Kilsbergen) över till Örebro Län. Landskapet Värmland betraktas dock fortfarande ha Kilsbergen som gräns. Åker man sträckan Kristinehamn-Karlskoga med bil eller cykel, inser man att även denna sträcka är kuperad, och Karlskogas kontakt med Närke har visats sig vara ganska naturlig. Närke var nog också attraktivare, då marken i Närke var bördigare och enklare att bruka. Det var också lättare att hitta arbeten i Närke än i Värmland. Många flyttade ifrån Värmland österut till Närke för att arbeta (bl a min mormors farmors familj).    Den svarta streckade gränsen är den nuvarande gränsen mellan Värmlands Län och Örebro Län. Den röda streckade gränsen är gränsen mellan Värmland och Närke innan 1583. Den gula streckade gränsen är (ungefärligt) gränsen mellan Värmland och Närke, som Carl IX beslutade om 1583 och som fortfarande är den giltiga landskapsgränsen.  I Karlskoga är man än idag mycket tydliga med att man tillhör Värmland. Man kan få en hint om dess vikt när man ser den hårde kung Carl IX porträtterat i en av de två stora glasmålningar som än idag flankerar altaret i Karlskoga Kyrka. (Den andra glasmålningen föreställer Martin Luther. Det var nog inte så särskilt muntert i Karlskoga Kyrka, med dessa två glädjespridare som hade sin övervakande ande över besökarna). ‘ < tillbaka