Nils Nilsson

Min farfars farmors far

Lag & ordning (yrken, förtroendeuppdrag m m)

Några uppdrag och yrken som fanns för att samhället skulle fungera. Dåtidens offentliga sektor. En (ofullständig) lista med korta kommentarer om vad som utmärkte dem. Landshövding Landshövdingen var kungens högste tjänsteman i länet. Landshövdingen innehade statens uppdrag att se till att lag och ordning rådde i länet. Kronofogden Kronofogden huvuduppgift var att driva in skatter, men skulle även motverka brottslighet. Länsman Kronofogden hade Länsmän under sig. En länsman agerade lokalt. Länsmannen var till en början inte en ren polis. Han hade fler uppdrag och kan ses som statens man på lokal nivå. Länsmannen skulle hålla ordning (polis). Hade folk brutit mot lagar, så var det Länsmannens uppgift att agera mot lagbrytare och om så behövdes, dra lagbrytararna inför Häradstinget. Han förde statens talan i häradsrätten, d v s agerade åklagare. Han såg också till att driva in skatter från loklabefolkningen, på uppdrag av kronofogden. Han var statens man i socknen. Från början utsåg man Länsmannen bland de som bodde i socknen och uppdraget betraktades som ett förtroendeuppdrag. Kronolänsman När “att vara Länsman” gick från att vara ett lokalt förtroendeuppdrag till att vara en avlönad statlig tjänst, så förtytdligade man detta genom att kalla honom för Kronolänsmnan. Det var ändå viktigt att Kronolänsmannen hade lokal förankring, och att han bodde i den härad han var vertksam i. Tjänsten som (Krono-)länsman ersattes 1917 av Landsfiskaler. Utbildning och tillträdesprov infördes Fjärdingsmannen Kan liknas vid ett polisbiträde. Från början fanns en fjärdingsman i varje socken (en socken var från början ett fjärdedels härad, därav namnet fjärdingsman). Så småningom blev de fler. Fjärdingsmännen utsågs av sockenstämman. Det enda kravet som kunde ställas på den som utsågs var att han skulle vara myndig och ordningsam. Kronofogden skulle godkänna den man utsåg. Fjärdingsman var man på deltid. Han var inte uniformerad, med undantag för en skärmmössa. Häradshövding Häradshövding var titeln för en Häradsrätts ordförande. Han var ansvarig för rättsskippningen inom häradet. (Alltså inte alltid den som satt som ordförande när tingen genomfördes). Detta motsvarar det man idag kallar för Lagman. Nämndeman/Tolvman Alternativt Lekmannadomare. Som nämndemans satt man med vid tingen. Möjligheten att påverka tingens domar har varierat kraftigt under åren. Nämndemannens uppgift var att stödja domaren att döma rätt. Nämndemannen representerade folket i socknen och var inte jurister. Att vara nämndeman var en statusmarkör. Häradsdomare Ordförande vid häradsrättens ting. Dömde på tingen med stöd av nämndemän. Ibland var det häradshövdingen som satt som domare i tinget, men inte alltid. Häradshövdingen kunde delegera dömandet till Häradsdomarna. Sexman Sockenstämman motsvarar dagens Kommunfullmäktigemöten. Sexmannens uppgift var att se till att det som beslutades på sockenstämman m m, genomfördes. Han ansvarade också för underhåll av kyrkobyggnader och prästgård. Han hjälpte kyrkoherden att övervaka kyrkotukten (de regler som kyrkan begärde att befolkningen följde). Kyrkvärd Hjälpte prästen att genomföra gudstjänst (dop, begravning mm). Ansvarade för kyrkans inventarier och ibland för kyrkans byggnationer och dess ekonomi. Det finaste av socknens förtroendeuppdrag. Kyrkoherde Den arbetsledande prästen i församlingen. (“Chef för prästerna”) Klockare Såg till att klockringning genomfördes. Skulle vårda kyrkan och dess inventarier. Kom att ansvara för undervisning av socknens barn (främst i att läsa och skriva). Ibland var det han som spelade orgel och undervisade socknens befolkning i kyrksång. Rotemästare Flera gårdar bildade en rote. Roten skulle avlöna och tillhandahålla ett torp till en knekt. Knekten i sin tur var soldat i den svenska krigsmakten. invånarna i gårdarna kallades rotehållare/rotebönder. Rotemästaren var den i roten som tog hand om knektens torp. Rustmästare Om knekten i en rote tillhörde kavalleriet, så krävdes att han hölls med en stridsduglig häst. Det föll också på rotemästarens lott, och då kallades han för Rustmästare (och invånarna för Rusthållare). < tillbaka