Johanna Beata Nilsdotter

Min farfars farmor

Sammanhållande på flera sätt

Johanna Beata hade precis fyllt 20, när hon gifte sig med den 12 år äldre Gustaf Larsson i Brånsta, Kumla (1) (född 1828). Fram till dess hade hon bott hemma hos sina föräldrar i Spånga Vintrosa (2). För Gustaf var det hans andra äktenskap. Han gifte sig första gången med den 4 år äldre Stina Kajsa Andersdotter från Skogsberg, Hardemo (3) (strax utanför Kumla). Efter endast knappt 5 år som gifta, avled Stina Kajsa 35 år gammal. Gustaf och Stina Kajsa fick inte några barn. Jag vet ej vad hon dog av, men man kan tänka sig att de försökte få barn (då Stina Kajsa började bli ganska gammal för att inte fått några barn än). Det var viktigt att få barn som hjälpte till med gården när makarna började bli gamla och även skulle kunna ta över gården när det blev dags för detta. Jag har som sagt inte någon anning vad dödsorsaken var, men det kan mycket väl vara en graviditet som gått fel. Att Gustaf gifte om sig ett drygt år efter att han blivit änkling var absolut inte något konstigt. Gården måste skötas, och ett äktenskap (som så småningom även ledde till att de skulle få barn) var nästan en nödvändighet på denna tid. Vi ska påminna oss om hur det såg ut med syskon för Johanna Beata, Hon hade vid denna tid endast två äldre halvsyskon (och två yngre syskon som överlevde till de blev vuxna, men dog sedan tidigt). - Anna Cajsa Andersdotter (Johanna Beatas 15 år äldre halvsyster) var vid denna tid gift och bodde sedan 1851 i Södra Mos (4). - Anders Andersson (Johanna Beatas 12 år äldre halvbror) flyttade från föräldrarna (och Johanna Beata) i Spånga, Vintrosa (2), 1857 till Södra Mos. Han gifte sig också i Södra Mos (4) 1859. Södra Mos (4) och Brånsta (1) ligger nära varandra, så det är ej så konstigt att Johanna Beata och Gustaf har träffat varandra. De tre syskonen kommer att bo kvar Södra Mo (4)/Brånsta (1) sina liv ut. Dessa tre är även de enda tre av syskonskaran som inte dör som barn eller tidigt som vuxna. Gustaf och Johanna Beata gifte sig 1860. De fick sedan sju barn. Ett av dessa dog som barn, men samtliga av de övriga sex har jag hittat en del att skriva om. Utan att berätta något om dem, räknar jag upp dem nedan. De kommer var och en få varsitt avsnitt. - Johan Gustafsson, född 1862, min farfars far. - Daniel Gustafsson, född 1863, död 1869 (drygt 5 år gammal). - Gustaf Gustafsson, född 1865. - Johanna Maria Gustafsson, född 1867. - Lars Erik Gustafsson, född 1869. - Per August Gustafsson, född 1871. - Carl Theodor Gustafsson, född 1875. Mer om barnen kan ni läsa i kommande avsnitt. I Brånsta (1) har min släkt bott i flera generationer. Det finns även ett avsnitt om Brånsta (1), gårdarna i Brånsta (1) och generationerna av min släkt som bott där. Där kommer jag även berätta något mer om Gustaf Larsson. Huvudpersonen för denna del av redogörelsen för min släkt, skulle vara Johanna Beata Nilsdotter. Jag har dock inte så mycket information om henne. Hon håller snarare samman de händelser som jag tagit med. Jag har också fått intrycket att hon är en trygg och vänlig mor. Kanske det som krävs för att skapa de möjligheter som hennes barn får. Det jag bygger detta på är en artikel ur Kumla Julblad 1970, som Gunnar Brånstad skrivit. Här är ett utdrag från denna artikel: Utdrag ur Skräddar-Pers äpplen och mor Beatas kakor … Så till mor Beata och hennes kakor. Händelsen utspelas 2 år senare. Elvaåringen har fått sommarjobb som vallpojke på den gård som senare tillhörde riksdagsman John H. Johansson i Brånsta. Vallpojken fick sitta med vid middagsbordet. Inför mor Beata var tydligen alla lika. En dag var det flera till bords. Nytillkomna var några från Örebro. Skoindustrin hade börjat sin era och med sällskapet var bland andra disponenten för skofabriken Örnen Carl Gustafsson. Sannolikt var någon avtalsuppgörelse i faggorna för samtalet rörde sig om vad man tyckte om de anställdas allt för långtgående lönekrav. 11- åringens öron stod på helspänn! Skomakardiskens oförmåga att klara den stora barnfamiljens försörjning och lördagarnas något stridiga uppgörelse mellan far och mor, när notan skulle göras upp för vad som skulle föras hem från stationsbesöket, gav tidiga besked om penningens betydelse och otillräcklighet. Skoindustrins tillkomst hade ytterligare förvärrat läget för det hantverksmässiga. De anställda på verkstaden hade slutat. En del emigrerat till Amerika. Skulle nu samma hårda ekonomiska öde drabba även de inom industrin anställda? 11-åringen tog till orda i de vuxnas samtal. Inlägget var nog ganska virrigt, men då som så många gånger senare "tände" det ordentligt. Väl ute på fältet hos korna var det betydligt lättare att forma de rätta orden. Undran var stor om den uppstudsige vallpojken efter detta "klavertramp" skulle föräras det sedvanliga eftermiddagskaffet. Överraskningen var därför stor när mor Beata själv uppenbarade sig med kaffekorgen. Blicken och den vänliga klappen när korgen överlämnades återknöt på något sätt till middagsintermezzot. När korgen öppnades befanns att utöver den vanliga skivan och skorpan fanns det också några kakor som då togs som bevis för att vallpojken trots sin dåliga talförmåga vid middagsbordet ändå blivit förstådd av en varmhjärtad husmor. Ytterligare underströks detta genom det "knyte", som stacks under armen vid hemgången på kvällen. … Johanna Beata blev änka 1892, vid 52 års ålder, då Gustaf dog 64 år gammal. Barnen var då vuxna och tog så småningom över gårdens skötsel. Johanna Beata dog 1 september 1920, i Brånsta (1), två månader före sin 80-års dag, av en blodpropp i hjärnan. Bouppteckningen visar på ett välmående hem och välutrustat hem, men själva gården och därtill nödvändiga redskap, är sedan tidigare i sönernas ägo. NÄSTA PERSON - MIN XXXXXXXXXXXX >