Anna Maria Svensdotter

Min farfars farmors mor

Om Södra Kilsbergen (del VI): Något om bergsbruk i Kvistbro

Uppe i bergen kunde man inte försörja sig på att endast bruka jorden. Kilsbergens mark är till stora delar grovblockig morän och berg i dagen och lämpar sig inte för odling. Resultatet blev obefolkade vidder. Den bebyggelse som växte fram fanns vid sjöar, skogstjärnar och vattendrag. De som kom att leva i bergstrakterna var bergsmännen och deras familjer. De levde på att bryta malm ur gruvor. Förädlingen krävde goda skogstillgångar, så de bedrev även skogsbruk. Det jordbruk som bedrevs kompletterade bergsmännens försörjning. Södra delen av kilsbergens järnmalm var av sämre kvalitet än den järnmalm som bröts i den norra delen av Kilsbergen. Bergsbrytning i södra delarna konkurrerades så småningom ut. Kilsbergen blev en gräns som innebar att på mycket kort avstånd ändras befolkningen från att i huvudsak vara lantbrukare, till att i huvudsak vara bergsmän. Kartan visar Lekebergslag på slutet av 1600- talet. Enligt kartan så tillkom Högbergsgruvan (på bergshemmanet Dammen) någon gång mellan 1684 och 1707. (se kartbilder över Högbergsgruvan i slutet av dokumentet). Gruvor i Lekebergslagen, som är i närheten av personerna i denna skildring: • Högbergsgruvan • Mogruvan • Nybergsgruvan • Kinkhyttan • Ribbohytttan Lekebergslagen/Lekebergs härad sträckte sig igenom sex socknar. De delar av socknarna som inte ingick i Lekebergs härad, tillhörde antingen Edsbergs härad eller Örebro härad: • Kvistbro socken, Edsbergs härad • Knista socken, Edsbergs härad • Hidinge socken, Edsbergs härad • Kil socken, Örebro höärad • Tysslinge sxocken, Örebro härad • Vintrosa socken, Örebro härad Högbergsgruvan var den gruva som låg närmast Dammen. Där skedde det en olyckshändelse som vi återkommer till. Kartbilder över Högbergs gruva. < tillbaka