Anna Maria Svensdotter

Min farfars farmors mor

Om Södra Kilsbergen (del III): Kvistbro socken

Vi ska nu närma oss skildringen genom att titta på en av socknarna som ligger på gränsen mellan den bördiga Närkeslätten och de karga Kilsbergen: Kvistbro Socken. Där börjar min skildring.   Faktum är att vi egentligen börjar i Knista Socken, precis vid gränsen till Kvistbro socken. Men händelserna dras mot Kvistbro Socken (och så småningom vidare till Vintrosa socken). Kvistbro Socken sträcker sig från gränsen mellan Kilsbergen och Närkeslätten, och sedan upp och in över södra änden av Kilsbergen. Gränserna för Kvistbro är markerat med rött i kartan över södra Sverige och markerat med blått i de två kartorna över Kvistbro socken. Något som jag tycker är intressant är sockenkyrkan, eller framför allt sockenkyrkans läge. Jag vet just nu inte hur sockenkyrkan användes, när man var tvungen, eller behövde närvara i kyrkan. T ex har jag läst att knektarna på söndagar gjorde kyrkparader. Ordet Socken kommer från ordet söka (betydelse som i ordet uppsöka) och är tänkt att samla ihop de invånare som som i normala fall besöker sockenkyrkan, vid kyrkobesök. Men i Kvistbro ligger sockenkyrkan så att stora delar av socknens invånare har lång väg (på dåliga vägar) för att nå kyrkan.   Det är inte konstigt om de som bestämde i socknen oftast bodde nära kyrkan. Jag tycker mig ha sett att så var fallet. Jämför man de olika kartorna ovan inser man att de bördigaste områdena också ligger nära kyrkan. Kartan klassificerar Närkes natur, och vi ser att Kvistbros socken domineras av berg och skog, men har en liten del som mynnar ut på den bördiga närkesslätten. (Orange gräns) Ur *** kan man läsa: "Kilsbergen kännetecknas av grovblockig morän och berg i dagen och lämpar sig därför dåligt till odling. Följden har blivit stora obefolkade vidder. Bebyggelsen som vuxit fram i denna region har främst varit belägen vid sjöar, skogstjärnar och andra vatten." Befolkningen i Kvistbro ökade explosionsartat från 1830-1865 antagligen så drog gruvorna arbetskraft. Mot slutet av seklet började istället en stor utflyttning från Kvistbro. Industrialiseringen drog arbetare till städerna (Degerfors med sitt järnverk, Kartlskoga med Bofors, Örebro med sina skofabriker). Även om Kvistbro var ett sammanhållet område, så finns det länge en uppdelning på olika härader. Medan sockenindelningen kan jämföras med våra tiders kommunstyrelse, så är det häraderna som är våra dagars tingsrätter. Ofta bestod härader av några socknar som hörde ihop. Men i en del fall splittrade häradena upp socknarna. I Kvistbros fall tillhörde de hushåll som försörjde sig med bergsbruk, Lekebergs Härad, och de som försörjde sig via jordbruk, Edsbergs Härad. Jag är inte helt säker på hur uppdelningen fungerade praktiskt. Geografiskt såg uppdelning mellan härader ut så här: ..och med Kvistbro socken inlagd (Det Blå området är den del av Kvistbro socken som ingår i Lekebergs härad, och den orangea delen är den del av Kvistbro socken som ingår i Edsbergs härad):: Kvistbros sockengränser och de två häradernas gränser kan man kanske enklare referera till när de är inlagda i en karta från nutid. Dessutom har jag bifogat ett flygfoto med gränserna inritade, då man kan se häradsgränserna varierar med naturen. Delningen i två härader följer uppdelningen mellan bördig odlingsjord och skogs- och bergstrakter. Bördig odlingsjord tillhör Edsbergs härad och skogs- och bergstrakter tillhör Lekebergs härad. Jämför gärna med nedanstående karta på var gruvorna var belägna. Det stämmer med den del som hörde till Lekebergs härad. Området där Karlskoga socken och Kvistbro socken möts (se diskussion om gräns mellan Närke och Värmland) är ett oländigt skogs- och bergsområde, med många småsjöar, mossar och moras (svåråtkomlig stenig våtmark). Så sent som på 1600-talet var denna mark kronans allmänning. Då var området orörd vildmark (och var en naturlig gräns mellan landskapen). Enstaka finländska flyktingar hade försökt att bosätta sig där. Järnhanteringens utveckling gjorde detta område intressant, och man "kolonialiserade" området mer och mer. Det saknades vägar ända fram mot slutet av 1800-talet. Behövde man färdas i eller genom området så fanns det upptrampade stigar som man använde sig av. Kartan visar några gångar genom Gränsskogen (även kallad Fasaskogen). Kvistbro är tydligt uppdelat, från gränsområdet i väster, via bergsmännen i norr och odlarna i sydöst. Däremellan finns samhällena Svartå, Mullersätteområdet (& Mullhyttan) och byn Kvistbro (området kring Kvistbro kyrka). Socknen är även uppdelad på olika härader. Kyrkan (maktcentrum) ligger i ena hörnet av socknen. Socknen känns mycket uppdelad. Karta över Kvistbro socken, med några av platserna, som nämns i denna skildring, utmärkta. Lite kuriosa… Synen på vad som är hälsosamt har med tiden förändrats. Dorvestorp var granngård med Dammen, som är en del av vår skildring. Vi ser på bilden hur Dorvestorp hade en radonkälla, där man kunde dricka radioaktivt vatten. I början av 1900-talet ansåg man att radiumvatten (radioaktivt) var bra för hälsan Delar av Kilsbergen består av alunskiffer, som avger radioaktivt radon. Radioktiviteten som avges ökar när man går ner och bryter i dessa skifferlager. (Nuförtiden är man medveten om denna fara, och därmed ställs det högre krav vid byggprojekt i denna del av Kilsbergen. T ex ställer det stora problem vid planering av ny järnväg från Stockholm till Oslo, via bl a Örebro, Kilsbergen, Karlskoga.) < tillbaka