Nils Nilsson

Min farfars farmors far

Enskild skrift - kunde vara ett kyrkligt straff

Skriftermålet/Enskild skrift är en ordning för syndabekännelse inför en präst och kan delas in i tre olika former. Hemlig skrift syftar på det vi idag skulle kalla bikten, dvs. en enskild syndabekännelse inför prästen. Den andra, allmän skrift är en kollektiv syndabekännelse inför präst. Uppenbar skrift är den tredje formen. Denna form var en påföljd av ett begånget världsligt brott. Världslig rätt kunde utdöma kyrkoplikt efter avtjänat straff. Detta innebar att den skyldige inför församlingen offentligen skulle bekänna sin synd. Uppenbar skrift kan därför ses som en straffpåföljd utdelad av världslig rätt. För flera brott kunde man köpa sig fri från uppenbar skrift och ersätta den med hemlig skrift, då kallad enskild skrift. Bestraffningarna kallades kyrkoplikt. När en person genomfört skriftermålet skulle församlingen varnas för att tala illa om personen eftersom den ångrat sina synder. Att inte lyda kunde straffas av världslig rätt och personer som inte var tillräckligt ångerfulla kunde också straffas. Uppenbar skrift försvann 1855 men levde ändå kvar till sekelskiftet 1900 och möjligheten att döma till enskild skrift försvann 1918. I kyrkböcker från före 1855 syns ibland anteckningen "Skriftad" avseende skriftermål ägnat som kyrkotukt eller kyrkoplikt. För mer detaljer, läs nedanstående artikel.