Claës Fager

Min mormors farfars morfar

Örebro Kvarn, fördjupning

Örebro har haft ett flertal mer eller mindre stora kvarnar, bl a fanns det en större kvarn belägen i Karlslund, en bit utanför centrala Örbro. Den kvarn som åsyftas här, när det står Örebro Kvarn, är Örebro Slottskvarn, som låg vid Svartån invid Örebro Slott. Kvarnen finns inte längre kvar. Den här kartan från 1820-talet, visar kvarnens läge i förhållande till slottet: Motsvarande position på en modern karta: Några bilder från dagens Örebro, där platsen där kvarnen låg, är markerad: Kvarnen omnämns redan på 1100-talet. Kvarnen nyttjar vattenkraft från Svartån. Den hade brunnit 1536, och 1833 var det dags igen. Ur artikeln "Fåfäng flyter Svartån staden förbi..." införd 2002-04-18 i Nerikes Allehanda (som en del av artikelserien Örebrobilder): Ägare från 1751 var provinsialläkaren och stadsfältskär Stephan Blom och i den blohmska släkten skulle kvarnen bestå ända till 1902 då den såldes till Örebro stad. I en bouppteckning från 1767 efter Stephan Bloms hustru upptogs: ”En watumiöllquarn, inuti staden belägen, utij fullkomligt godt skick, nyligen af sten nybyggd til undre delen, samt öfwrehuuset af godt timber under tegeltak, försedd medh tilräckliga bingar samt afdelta rum för miölnaren och värdshuus”. Ovanstående beskrivning visar att det var ett större bygge, men det skulle dock brinna ner till grunden natten den 12 september 1833 då ”en vårdslös Dräng låtit Qvarn gådt tom så den slog eld, två Människor blefvo inbrända”. Man lyckades begränsa elden från Kvarngården som låg knut i knut med kvarnbyggnaden, annars hade en stadsbrand blivit det troliga resultatet. En annan källa ger en möjlig förklaring till drängens vårdslöshet. Kronprins Oscar (som senare skulle bli kung Oscar I) var på besök. Till kronprinsens ära brändes det av ett fyrverkeri på Silltorget (som nu heter Järntorget). Drängen ska ha varit mer intresserad av fyrverkeriet än att vakta kvarnen. Kvarnhuset var av trä, och samma källa skriver att några människor innebrändes. Efter branden 1833 återuppbyggdes kvarnen på samma ställe och stod färdig 1836, en enkel envåningsbyggnad. Man kan tro att kvarnen på bilden ovanför, inte låg bredvid slottet, då byggnaden bredvid inte alls liknar slottet. Slottet genomgick en stor upprustning i början av 1900-talet som förändrade dess utseende (...tyvärr). Så här vackert var slottet innan. Det stämmer väl överens med byggnaden som skymtar fram till höger om kvarnen (på den svartvita bilden). Bilden nedanför är på den återuppbyggda kvarnen från en annan vinkel. I den nedre halvan av bilden så är kvarnen insatt i en bild från nutid, ungefär där jag tror att den borde varit. Det som är roligt med bilden på Kvarnen, är att Kvarngården syns bakom kvarnen. Kvarngården var mjölnarens bostad, och låg i anslutning till Slottskvarnen. Enligt texten ovan, ska den ha legat knut i knut med kvarnen. Om jag förstått det rätt ska den ha legat i hörnet Engelbrektsgatan och Köpmangatan. Numer står Hantverkshuset på den platsen. När kvarnen brann 1833, så klarade sig Kvarngården. Däremot klarade den sig ej vid den stora branden i Örebro, 1854 (Kvarnen klarade däremot vid denna brand). Kvarngården återuppbyggdes, ocvh det är denna version av Kvarngården som finns bevarat på bild. Det huset fick stå i drygt hundra år. 1958 köpte Hantverksföreningen gården, för att riva den och bygga Hantverkshuset (som senast jag tittade, fortfarande står där). Ovanför finns tre olika kartbilder som visar var kvarngården låg i dagens Örebro. Den svartvita bilden är ett flygfoto taget någon gång mellan 1955 och 1967. Eftersom Hantverkshuset tycks vara byggt, så borde bilden vara tagen under 1960-talet. Den Kvarngård som fanns mellan mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet finns dokumenterad på bilderna ovan. Det innehåller affärslokaler i markplanet. Så var det inte den första tiden. Bilden som finns längre upp där Kvarngården skymtar i bakgrunden "innan den på senare åren fick sitt merkantila utseendet i bottenplanet". På platsen där Kvarngården låg, ligger numer Hantverkshuset. Den förste mjölnaren som bor på Kvarngården, efter att kvarnen återuppbyggts är Claës Fager. Han flyttar dit först 14 mars 1838. Han har dock flyttat ifrån Genne Kvarn 1836, till ett vanligt torp/gård (Råmperåd i Västra Vingåker, närmre Örebro), och hans styvson Anders Lindblad är den första mjölnardrängen som flyttar in (i december 1836) och flyttar ut när Claës Fager lämnar som mjölnare för att flytta till Näsby, Almby 1839. Näste mjölnare, Eric Nyberg, flyttade in oktober 1939. Han avled ett knappt år senare. Jag tycker det är intressant att prästen har i Husförhörslängden antecknat "En hederlig karl.". Det är sällan man ser sådana anteckningar (denna präst var i alla fall sparsam med detta). Man kan undra varför han skrev så. Hade han dåliga erfarenheter av den förre mjölnaren (Claës Fager)? 1886 byggde man till en våning på kvarnen och det blev en ståtlig byggnad, invid några andra vackra byggnader (Riksbanken, Grand Hotel, Slottet m fl). Här följer några bilder på detta och flera av bilderna jämför med hur det ser ut nu. 1911 flyttade man över verksamheten till en elektriskt driven kvarn, och den vattendrivna kvarnen stängdes. Bilden nedan visar den nya kvarnen och i tidigare karta (långt upp på denna sida) är dess plats utmärkt. Kvarnen revs slutligen 1926. Oanvänd skymde den nog mest sikten för det nyrustade slottet. Det finns många intressanta anekdoter kopplat till kvarnen. Uppfinnaren Jonas Wennström installerade 1882 sin första dynamo i denna kvarn. Om jag fattat de rätt ska den varit i den lilla sidobyggnad som kan ses som en rest av den envåniga kvarnen, när man 1886 snyggat till och lagt till en våning på kvarnen. Ur artikeln "Fåfäng flyter Svartån staden förbi..." införd 2002-04-18 i Nerikes Allehanda (som en del av artikelserien Örebrobilder): ...hade det skrivits historia i den gamla kvarnen, eller rättare sagt i en smedja vid den norra kvarngaveln. Där finansierade Engelbrechtsson uppfinnaren Jonas Wenströms experimenterande med den första dynamomaskinen, men ett par försök under våren 1882 hade gått snett varpå Engelbrechtsson vid det tredje yttrade (förmodligen med glimten i ögat): ”Men, då säjer ja däj, Jonas, detta ä´och förblir sista försöke jag ä´ mä´ om, och lyckas dä´ inte, tar jag släggan och slår sönder hela skräpet i småbitar.” Men tredje gången gillt och man lyckades få en lampa att lysa till örebroarnas stora förundran. Uppfinningen användes en vecka vid kvarnen och såldes sedan till Norge. Wenström flyttade 1883 till Stockholm och därefter till Västerås, varpå den staden fick åtnjuta hans färdigheter, som senare skulle utmynna i ASEA. En annan intressant händelse är den konflikt som kvarnen stod i centrum för: Ur artikeln "Fåfäng flyter Svartån staden förbi..." införd 2002-04-18 i Nerikes Allehanda (som en del av artikelserien Örebrobilder): År 1857 blev fru Agnes Blom änka och ensam ägare till kvarnen och året efter tillkallades civilingenjör Gustaf Alfred Engelbrechtsson att bygga om kvarndammen. Kärleken spirade tydligen vid ”Örebros Niagarafall” för ytterligare ett år efteråt hade Agnes gift sig med civilingenjör Engelbrechtsson som därför övertog kvarndriften. Han moderniserade rörelsen, gjorde det till ett mönsterföretag och inköpte så småningom även fabriksområdet Concordia vid slussen för att bättre kunna reglera vattenflödet däremellan. Detta sågs emelertid inte med blida ögon av stadens styrande. Flera segslitna och utdragna rättsprocesser skulle följa tills han en vacker dag 1887 sålde rörelsen och flyttade från staden. Detta kan man läsa om i den intressanta texten ur Kultur- och personhistoriska anteckningar av Oscar Fredrik Strokirk, vars verk kan nås via http://runeberg.org/strokirk/ Via länken nedan har jag lyft ut det som står om Gustaf Alfred Engelbrechtsson. Bl a får man reda på att han sålde hela sitt innehav av ëgendomar i Örebro, under en bröllopsmiddag (även dynamoförsöket omtalas här). Läs mer om ÖREBRO KVARN KURIOSA - GUSTAF ALFRED ENGELBRECHTSSON > Kvarnplatsen ordningställdes på 30-talet, efter kvarnens rivning. Som ett minne av kvarnen kan man fortfarande se de gamla kvarnstenarna infällda i stenbeläggningen nere vid åkanten. < tillbaka