Claes Fagerstedt

Min mormors farfars morfars far

Tiden på Åland (Rekognosering)

Ett utdrag från Kungl. Södermanlands Regementes Historia, Leijonhufvud Den 6. januari var Delet isbelagdt och körbart, och den 16. ingick underrättelse, att ett parti kosacker hemsökte Åländska öarna. Den omtalade beredskapen utkommenderades och en del däraf förlades på Prästö och Toftö för att understödja Vårdöposteringen; härifrån kom den 19. rapport att omkring 40 kosacker anländt till Kumlinge by. Vid denna tid hade hafvet lagt sig ända till Grisslehamn. Rekognosceringarna till Kumlinge. I följd af kosackernas ankomst till Kumlinge by afgick öfversten friherre Fleetwood den 20. januari till Vårdö med ett detachement af 600 man, däraf 300 af 1. brigaden, samt landstorm från tre socknar. Hvarje landstormsman skulle medföra häst och släde för att flytta Kumlingeboarnas tillhörigheter öfver till Åland, då alla hus utom kyrkan och fiskbodarna skulle brännas. Efter framkomsten till Vårdö nekade öfver hälften af landstormen att fortsätta färden till Kumlinge by, i följd hvaraf expeditionen tills vidare inställdes. Den 21. januari förlades 300 man med öfver- och underbefäl af 1. brigaden under kaptenen von Engelbrechten som avancerad post på Vårdön. Däribland voro fänriken Wiberg, en underofficer, en trumslagare och 40 man af Södermanlands regemente. Denna avancerade post förminskades den 23. januari till 200 man och förlades i kvarter vid Vårdö. En del af den vid Skarpans' gästgifvaregård kvarstående beredskapen och de därifrån detacherade afdelningarna vid Prästö och Toftö förlades äfven i kvarter. Den andra delen låg fortfarande i beredskap. Till Kumlinge företogs den 29. januari en ny expedition under befäl af öfverstelöjtnanten och öfveradjutanten von Schulzenheim med 80 man af Lifgardet till häst, 150 man af Fleetwoodska och 150 från af Palénska regementena samt 75 man korpraler, soldater och jägare af hvardera Södermanlands och Västgöta Dals regementens bataljoner, eller inalles 680 man. Dessutom medföljde två kanoner och 15 bondhästar med slädar. Af Södermanlands regemente voro kaptenen von Engelbrechten, löjtnanten von Engelhardt, fänrikarna Otto Reinhold Ridderhjerta och Blomstedt, fanjunkaren Huldt, fyra underofficerare och två trumslagare kommenderade och från Västgöta Dals regemente majoren Haij, fyra subalternofficerare, fyra underofficerare, två trumslagare samt en läkare. Manskapet utrustades med 30 skarpa skott per man; i reserv skulle finnas ett lika stort antal. Af manskapet från I, brigaden var ¼ försedd med yxor. I Skarpans' gästgifvaregård skulle torrföda erhållas för fem dagar. Rekognosceringsdetaschementet afgick kl. 1 på natten, von Schulzenheims plan var att med jägarna, en del af Lifgardet till häst och styrkan från af Palénska regementet afskära kosackernas återtåg. Kontingenten frän Fleetwoodska regementet jämte 20. lifgardister till häst skulle afsändas till Seglinge och den öfriga delen af styrkan gä rakt på Kumlinge. Under marschen ankom kl. 1,30 på natten meddelande från Peyron att vid Föglö hade visat sig två skvadroner kosacker, som tagit några man af en där befintlig postering till fånga. I anledning häraf ändrade von Schulzenheim sin plan och gick i stället mot Kumlinge med hela styrkan, utom den till Seglinge redan detacherade afdelningen. Före dagningen fick han Kumlinge i sikte. För att intaga detta framryckte 50 jägare af Västgöta Dals och Södermanlands regementen under kaptenen von Engelbrechten jämte 30 lifgardister till häst. von Engelbrechten närmade sig med 24 jägare prästgården, där en del kosacker befunno sig, men vid framkomsten hade dessa liksom öfriga på Kumlinge befintliga kosacker redan dragit sig tillbaka mot Enklinge, dit en del af styrkan från af Palénska regementet afgick. Kosackerna drogo sig äfven härifrån tillbaka. Härefter utsattes fältvakter, af hvilka en kommenderades af fänriken Ridderhjerta, och böndernas tillhörigheter hopsamlades till stor del och bortkördes till Åland, husen brändes och »när allt var i brand, gjorde man sig färdig till aftåg». De utsända fältvakterna återkommo småningom och på kvällen voro alla trupperna samlade. Seglingedetachementet hade varit inveckladt i en liten strid med kosackerna, hvarvid en af de senare skjutits. Hela rekognosceringsdetachementet återvände därpå, och den 5. februari ingick rapport att kosackerna lämnat Kumlinge, Seglinge och Enklinge öar. I följd af att under nyss nämnda rekognoscering gården Enklubben på ön Enklinge ej kunnat förstöras, då bristen på fordon hindrat bortförandet af böndernas tillhörigheter, och emedan kosacker där uppehöllo sig, afsändes dit från Vårdöposteringen af kaptenen von Engelbrechten den 14. februari fänriken Gustaf Erik Wiberg, en underofficer och 16 man af Södermanlands regemente jämte 18 bönder och en korpral af Lifgardet till häst. Kommenderingen afmarscherade på aftonen från Vargata på Vårdön, men hindrades af mörkret att fortsätta längre än till Lesöra och framkom ej förr än följande morgon till Enklubben, hvarifrån de där sig uppehållande kosackerna genast flydde, förföljda af Södermanlänningarna, hvarunder af de förra en sårades och en tillfångatogs. Sedan all lösegendom, som kunde bortföras, blifvit lastad på slädarna, och husen brända, anträdde kommenderingen återmarschen till Åland, dit den ankom den 15. på kvällen. Under dessa expeditioner hade en del med foder fyllda lador och rior ej blifvit brända. Kosackerna, som fortsatte sina ströfpartier till Åländska öarna och oroade de svenska förposterna, hade ur de nämnda ladorna skaffat sig foder för sina hästar. För att bortdrifva kosackerna och bränna ladorna afsändes von Engelbrechten den 17. februari på aftonen med en underofficer och 18 man af Lifgardet till häst, fyra officerare, sju underofficerare och 172 man infanteri. Från Vårdö medföljde 22 hästar med slädar; 12 hästar med slädar, som tillhörde flyktingarna från öarna, hade äfven uppbådats. Efter att hafva marscherat öfver halfva Delet, gjorde von Engelbrechten halt för att låta de afdelningar, som skulle besätta en del vägar, få tid därtill. Dessa vägar gingo norr om Kumlinge. Vägen till Enklinge besattes af fänriken Wernstedt och 30 man af Västgöta Dals regemente och vägen till Björkö af fänriken Wiberg och 30 man af Södermanlands regemente, En underofficer och tolf man besatte den af kosackerna upptagna vägen från Österholmarna till Kumlinge by. Sedan detta verkställts fortsatte von Engelbrechten med kavalleriet och 24 man utsökt manskap som avantgarde marschen förbi Snäckön till Kumlinge by och lät därunder besätta alla vägar, hvarifrån han ansåg sig kunna blifva afskuren. Då spetsen närmade sig nämnda by blef den beskjuten, och då hufvudstyrkan avancerade, anfölls den förra af omkring 30 kosacker. Härvid kastade sig spetsen och kavalleriet åt sidan, och då kosackerna märkte det frammarscherande infanteriet, gåfvo de sig genast på flykten mot vägen till Björkö. När de här upptäckte den framryckande styrkan af Södermanlands regemente, vände de mot Enklingevägen. Men då de äfven här sågo sig hindrade slogo de in i terrängen, där de förföljdes af kavalleriet och spetsen, hvilken senare, då kavalleriet stannat, fortsatte förföljandet in i en skog och mosse. Härefter begåfvo de sig ner på det isbelagda hafvet. Hade von Engelbrechten vågat förfölja med kavalleriet hade han säkerligen lyckats tillfångataga kosackerna. Sedan trupperna åter samlats utsattes vakter, en del af de återstående husen och ladorna brändes och höet fördelades mellan Lifgardet till häst och bönderna. Härefter detacherades kl. 10. f. m. den 18. fänriken Wiberg med fyra man af Lifgardet till häst, en underofficer och 40 man af Södermanlands regemente till Enklinge och en lika stor kommendering af Lifgardet till häst och Västgöta Dals regemente under befäl af fänriken Wernstedt till Seglinge. De skulle låta afbränna alla hus och rädda så mycket som möjligt af allmogens foder. Kommenderingen under fänriken Wiberg skulle kl. 2. e. m. stöta till von Engelbrechtens trupper väster om Ådö, och den andra kommenderingen kl. 3 e. m. vid Lesöra. Till Snäckön afsändes underofficerskorpralen Strand med 25 man af Södermanlands regemente för att skydda pålastningen af böndernas tillhörigheter. Fänriken Wiberg lyckades i fred bränna husen och afmarschera med det pålastade fodret, men blef, när han nedkommit på Delet, anfallen af tre skvadroner kosacker, som dock ej närmade sig mer än att blott skottväxling ägde rum, hvarunder tre af dem nedskötos. Ingen förlust uppstod för svenskarna. Hindrad af denna strid ankom Wiberg ej förrän kl. 4 e. m. till den utsatta mötesplatsen. Kommenderingen till Seglinge blef under afbränningen af ladorna anfallen af ett stort antal kosacker, hvilka dock blefvo tillbakaslagna. Den marscherade i stället för till Lesöra direkt till Vargata, dit den ankom kl. 8 e. m. von Engelbrechten drog, sedan de ofvannämnda kommenderingarna afmarscherat, sina trupper ner på isen och anträdde marschen till den plats, där fänriken Wiberg skulle tillstöta. Bönderna med sina slädar voro ställda under avantgardets skydd. Ej långt efter afmarschen blef han bakifrån oroad af ett stort antal kosacker, som läto narra sig att komma närmare, hvarvid en af dem nedsköts. Kort därefter kom meddelande att hela Delet var uppfylldt af kringsvärmande kosacker, von Engelbrechten formerade fyrkant omkring de från avantgardet tillbakakomna förskräckta bönderna och fortsatte marschen, under det han lät manskapet beskjuta de allt för närgångna fienderna, af hvilka några blefvo sårade. Då han närmade sig Snäckön, mötte han en del af de ditsända nu återkommande bönderna och 21 man af underofficerskorpralen Strands kommendering, förföljda af kosacker. En pluton framsändes för att skydda dem, och en pluton till ön till understöd för de kvarvarande af manskapet och bönderna. Denna pluton omsvärmades äfven af ett stort antal kosacker och på Delet syntes en mängd af dessa både bakom och på sidorna om von Engelbrechten, som fortsatte, då och då afgifvande eld, marschen mot det ställe, där fänriken Wiberg skulle tillstöta. När kosackerna ej lyckades skada von Engelbrechtens trupper, drogo de sig slutligen tillbaka till Enklinge och Seglinge. von Engelbrechten afvaktade vid den utsatta mötesplatsen ankomsten af fänriken Wibergs afdelning, som omgifven af kosacker till sist syntes ute på isen, och till hvars understöd von Engelbrechten, sedan han af slädarna formerat »bröstvärn», afsände 36 man. Sedan Wiberg anländt, afmarscherade von Engelbrechten till Seglinge, där kosacker påträffades. Under hans hemmarsch, som verkställdes sedan mörkret inträdt och fänriken Wernstedt ej kunnat påträffas, åtföljde kosackerna honom på afstånd och afgåfvo eld. Den 18. kl. 12 på natten återkom kommenderingen till Vårdö, utan att hafva förlorat mer än en man af Lifgardet till häst, som blifvit tillfångatagen, jämte den till Snäckön kommenderade underofficerskorpralen med fyra man, nämligen n:r 13 Sik, 274 Palm, 496 Qvist och 1024 Tor, hvilka skilt sig från de öfriga. < tillbaka