Claes Fagerstedt

Min mormors farfars morfars far

Soldattiden 1814 - Norska fälttåget

Bakgrund Den 8 juli 1814 återvände de svenska trupperna från kontinenten till Göteborg inför fälttåget mot Norge. I väntan fick man vakttjänst, några blev placerade på Älvsborgs fästning. Sveriges krig mot Napoleon slutade med freden i Kiel 14 januari 1814. Där avträdde Danmark Norge till Sverige, men fick Svenska Pommern och Rügen. I Parisfreden 30 maj 1814 bekräftades det att Frankrike accepterade Norges förening med Sverige. Sverige hade kolonin Guadaloupe, som avträddes till Frankrike (Frankrike fick betala en lösensumma för ön). Napoleons makthunger var ännu inte över. Han återkom från Elba och återtog krigen. Men där valde Sverige att stå utanför, så det tar jag ej upp här. Än är ej krigen slut för Sveriges del. Man har skyfflat Norge mellan sig som en trofé. Nu hade alla accepterat att Norge skulle förenas med Sverige… alla utom norrmännen själva. När freden i Kiel slöts och Norge blev Svenskt så började missnöjet ibland norrmännen gro. 17 maj 1814 skaffade man sig en egen konstitution och den dansk-norska kronprinsen Kristian Frederik valdes till Norsk kung. Ett självständigt Norge kunde inte Sverige acceptera. Man hade ju förlorat Finland och fått Norge som en ersättning. Man ville lösa konflikten fredligt, men man kom ingenstans med Norge. Därför inledde man ett fälttåg. Huvudstyrkan skulle angripa från Bohuslän och Dalsland, men för att splittra norrmännen, skulle de även angripas från Värmland och Jämtland. Först skulle Hvalöarna angripas för att förstöra så mycket man kunde av den skärgårdsflottan, som fanns där. En styrka skulle dras samman i Strömstad för att utföra detta. Huvudstyrkan delades i två kårer (i den första ingick Södermanlands regemente, första fördelningen, andra brigaden). Första kåren skulle koncentreras mellan Svinesund och Blomsholm och den andra kåren skulle koncentrera sig till höger om den första och framrycka mot Tistedalen. Fagerstedt ansluter 1813 års beväringstrupper kommenderas våren 1814 till den norska gränsen. Den 10 juni kallas nya beväringar, för 1814, in. Den 8 juli sätter man ihop en liten del av 1814 års beväringar (146 stycken, de mest dugliga?) för att ta sig till Göteborg och där ansluta sig till det förestående fälttåget. Resten av 1814 års beväringar hemförlovades. De, under Andra Napoleonkriget, hemkommenderade soldaterna (bl a Fagerstedt), skulle följa med beväringarna till Göteborg, för att där ansluta sig till sina ordinarie kompanier. Avmarsch mot Göteborg inleds den 9 juli från Malmköping (1) till Flen (2), och fortsatte förbi Läppe (3), Lännäs (4), Hova (5). Den 14 juli passerar de Lidköping (6) och den 18 juli anländer de till Göteborg (7), där Fagerstedt lämnar beväringarna för att ansluta till Första Majorens kompani (hans hemkompani) som befann sig i Frölunda (8) och i Askim (9). I Första Majorens kompanis brödmönstringsrulla från 1 augusti 1814, så är Fagerstedts namn inte med från början, utan inklämt mellan raderna (på korrekt plats). Det går bra ihop med att han nyligen anslutit till kompaniet. Fälttåget inleds Södermanlands regemente uppbröt den 21 juli från Göteborg med en styrka av 39 officerare, 42 underofficerare, 37 spel och trumslagare, 1188 korpraler och soldater och 17 trosskuskar. (Nedanstående ortsnamn är tagna från äldre källor, och stämmer inte med nuvarande ortsnamn. Jag har försökt att på olika sätt hitta vilka orter som åsyftats och markerat dem på kartan. Jag har valt att använda mig av de äldre ortsnamnen. Det finns felaktigheter, men som helhet tror jag den ändå stämmer väl överens med förloppet.) Man ankom den 22 till Sjögeröd (10), den 23 till Helgeröd (11), den 25 till Sand och Qvistrum (12), den 26 till Råbelshede (13), den 28 till Tormåseröd (14), den 29 till Buar (15) och den 31 till utelägret i Ösby (?). Den 31 juli 1814 på kvällen stod Fagerstedts brigad vid Högbro bro (och övriga armén stod redo på många andra ställen, för att omringa Fredrikstens fästning (16)). Fredrikstens fästning (16) var ett av målen som Andra armékåren avdelade en styrka till. Bl a Fagerstedts brigad stod redo den 2 augusti att bryta upp och gå över Svinesund (17), vilket verkställdes. På kvällen samma dag var hela första fördelningen förlagd vid Torpum (18). Följande dag vid Vik (?) med förposter vid Berg (?) och Tobro (?). Samma dag förenade sig de båda armékårerna. Den 4 augusti framryckte Första fördelningen (Fagerstedt) till Guslund (20) och den 5:e på kvällen stod dess hufvudstyrka, i vilken Södermanlands regemente ingick, vid Guslund (20) och Skjeberg (21). Vid Guslund (20) var regementet förlagt och skötte bevakningen. Norrmännen gick den 5:e med största delen av sin styrka från sina ställningar vid Rakkestad (22) över Glommen (25), som svenska armén följande dag fortsatte sin marsch mot. Första fördelningens huvudstyrka intog ställning vid Hafslund (23) med front såväl mot Glommen (25) som mot Sikkeland (24), fortsatte marschen öfver Sikkeland (24) den 7 till trakten av Rakkestad (22). Norrmännen drog sig tillbaka. Anfallet mot Hvalöarna (26) den 25-29 juli, medförde att den norska flottan undandrevs och man intog Sandöarna (30) & (31), Herföl (28) och Kirkeöen (29) den 4 augusti. Den 8. augusti marscherade andra brigaden tillbaka till Saekkelaud (24) och befann sig den 9:e på kvällen mellan detta ställe och Issebruk (32), där den kvarstod den 10:e på kvällen. Den 14 augusti på kvällen stod svenska arméns främsta linie mellan Hemnes (33) — Trygstad (27) — Askim (34) — Eidsberg (35) — Rakkestad (22) — Saekkeland (24) — Hafslund (23) — Tunö (36) — Sannesund (37) — Spetalen (38) — Höjum (43) — Örmenhus (39) — Kobberöd (45) — Kjölbergsbro (40) — Strand (44) — Kragerön (41) — Fredrikstad (42). Fred - Bevakningsuppdrag Den 15 augusti slöts stilleståndet i Moss, enligt vilket bland annat de norska nationella trupperna skulle hemförlovas, och de svenska truppernas två fördelningar kvarstanna i Norge. Fagerstedts fördelning skulle förläggas i trakten av Fredrikstad (42). Efter intåget i Fredrikstad (42) förlades Fagerstedts bataljon i fästningen. Den 23 avlöstes de och bivackerade (förlades utomhus). Till Sannesund (37) avmarscherade regementet den 2 september och förlades där först i riskojor, men sedan i baracker. Garnisonstjänst i Fredrikstad (42) förrättades från den 10 oktober till den 2 november av Fagerstedts bataljon. Dessutom utgick handräcknings-, bevaknings- och andra kommenderingar till Svinesund (17), Hafslund (23) och färjan vid Sannesund (37). Hemkomst Den 4 november utropade norska stortinget Karl XIII till konung i Norge. Då fanns det ingen anledning för de svenska trupperna att vara kvar. Den 8 november uppbröt regementet från Sannesund (37), Marschen gick öfver Fredrikshald (16), Jakobsrud (46), Västra Ed (47), vidare över Hensbyn (48), Åmål (49), Grums (50), Karlstad (51), Kristinehamn (52) och Karlskoga prästgård (53), dit regementet framkom den 25 november. Första bataljonen hade rastdag den 25 och marscherade den 26 till Lekhyttan (54), den 27. förbi Edsbergs Sanna (55) till Skyberga (56). Den 28 var rastdag och den 29 fortsattes marschen förbi Blacksta (57) till Sörby (58) samt vidare förbi Lännäs (59) till Läppe (60). Enligt av landshövdingsämbetet i Södermanlands län utfärdad marschroute utgjorde regementets styrka av tre regementsofficerare, 27 kompaniofficerare, tre av mindre staben, åtta av ringare staben, 40 underofficerare, 35 spel och trumslagare, 1235 man korpraler och soldater, 20 trosskuskar samt 13 officers- och 38 trosshästar. Den 30 november 1814 kom båda bataljonerna till Vrettsta (61), där regementet rastade och sundhetsvisitation ägde rum. Regementet upplöstes i Vrettsta (61), varifrån kompaniernas ordinarie och extra roteringsmanskap marscherade till kompaniernas upplösningsplatser och därifrån till rotarna. 17 mars 1815 sker mönstring i Nyköping (62) efter fälttåget. Fagerstedt är återigen utan anmärkningar. < tillbaka