1a(12)
När Fagerstedt tog värvning var Gustav III kung. Kungen hade
dragit ut den svenska krigsmakten i krig, i syfte att utöka det
svenska territoriet. Kriget hade iscensatts som ett
överraskningsanfall mot Ryssland. Man åberopade en incident
vid den svensk-ryska gränsen, som i själva verket var
arrangerat av svenskarna för att få en anledning till en snabb
överraskningsattack. Ryssland var i krig på annat håll (Turkiet)
och Gustav III såg sin chans att bli en i raden av stora svenska
krigarkonungar.
Krigsmakten var i dåligt skick, man hade inte underhållit
trupperna efter Karl XII:s död, varken materiellt eller med
kvaliteten hos soldaterna. Kungarna innan Gustav III, var inte
intresserade att dra ut i krig. T ex hade den svenska riksdagen
tvingat ut en omodern svensk armé i krig, ca 50 år efter Karl
XII. Det var ett krig i Pommern som svenskarna klarade sig
ifrån med blotta förskräckelsen.
En kort tid efter att Gustav III kom till makten, genomförde
han en statskupp. Han tänkte bli en av historiens stora kungar
och behövde vara enväldig för att genomföra det han ville åstadkomma. Många viktiga reformer
genomfördes också av Gustav. Gustav insåg nog att han ändå inte skulle bli den stora kungen om han
inte drog ut i krig och allra helst gjorde Sverige större.
Jag tror dock inte han, som person, hade förutsättningar att bygga upp en stark armé eller ännu
mindre leda den i fält. Han väntade 10 år innan han drog ut i krig. Krigsmakten hade inte använt tiden
till att bli den "Krigsmaskin" som den var på 1600-talet, då övriga länders arméer fruktade svenskarna.
I många källor återkommer man till hur dåligt utrustade de svenska trupperna var. Gustav hade nog
haft fullt upp att vara den moderne konung som han ville framstå som.
Inför kriget 1788 så utfördes de svenska krigsförberedelserna i en hast och utan tanke på målsättning.
Trossens utrustning var värst drabbad. Det ledde till att soldaterna fick odrägliga förhållanden i fält.
Som en liten fingervisning vad Gustav III prioriterade, så hade soldaterna fått nya munderingar 1765,
och Gustav förnyade dessa åter 1783. Byxorna de då fick var vita, säkert prydligt i Gustavs tankar, men
knappast praktiskt i fält.
1788-1790 så attackerar han Ryssland, men det gick inte lika lätt som han trott. Danmark passar på att
anfalla Sverige. Gustav hamnade i ett krig där han snarare var tvungen att försvara de svenska
territorierna, istället för att erövra nytt i Ryssland. Gustav ledde sina soldater i något slag, och fick till
sist sin vinst som han kunde triumfera med.
Freden slöts med Ryssland 1790 (Danmark 1789) och soldaterna kunde återvända hem. Södermanlands
regemente deltog i detta krig, och efter freden vandrade de gemensamt hemåt. 24 oktober 1790
nådde de Södertälje där de upplöstes, och soldaterna tog sig hem till sina familjer.
< tillbaka