Claes Fagerstedt

Min mormors farfars morfars far

Soldattiden 1810-1812 - Hemma, Kriget mot Storbritannien, Avblåst krig

mot Danmark

Eventuella arbetskommenderingar 1810-1811: Södertälje kanal + småjobb Utdrag från Kungl. Södermanlands Regementes Historia, Leijonhufvud I anledning häraf (Arbetskommenderingen) och emedan regementet hade ett så stort antal rekryter, inställdes årets regementsmöte. De hemmavarande skulle dock, utom de vanliga kompanimötena på 6 dagar, undergå kompanimöten af lika längd som regementsmötet. Alla kompanierna sammandrogos i Malmköping, där mötet ägde rum i 23 dagar från den 3- juni. Ingen fälttjänst öfvades, men så mycket mera exercis. Mellan exercistimmarna skulle manskapet uppmuntras med lekar, säng och nöjen, hvilka höllo detsamma vaket och muntert Nu kunde man tänkt sig att det skulle blivit fred för Sverige. Det började med ett fredsavtal till. Gustav IV Adolf hade vägrat att sluta fred efter krigen i norra Tyskland 1805-1807. Han hade verkligen hatat Frankrike och i synnerhet Napoleon (och låt mig upprepa, Napoleon var maktgalen och här stod i alla fall Sverige upp för sina ideal). Sverige hade försökt sluta fred ända sedan man avsatt Gustav IV Adolf. Eftersom Sverige och Ryssland låg i krig, och Ryssland krigade för Frankrikes räkning, ville fransmännen att det skulle bli fred mellan Sverige och Ryssland innan man slöt fred med Sverige. Fred med Frankrike slöts 6 januari 1810 i Paris. Freden medförde att man fick tillbaka Svenska Pommern som Frankrike ockuperat när de hade tröttnat på att Sverige vägrade foga sig. Freden tvingade Sverige att sätta upp en handelsblockad mot England. Napoleon ville åt England, men han hade insett att det inte skulle vara möjligt att invadera England. Istället lade han under sig land efter land och tvingade dem att isolera England och på det sättet skulle han komma åt England. Sverige var fortfarande moraliskt på engelsmännens sida. England var Sveriges största handelspartner. Man var inte särskilt hård på att hålla denna blockad. Fransmännen surnade till och 13 november gav de Sverige ett 5 dagars ultimatum. Sverige skulle på denna tid: • förklara krig mot Storbritannien • beslagta alla brittiska fartyg i svenska hamnar • konfiskera alla brittiska produkter och kolonialvaror i Sverige. Annars skulle Frankrike och dess allierade förklara krig med Sverige (mönstret går igen). 17 november 1810 gav Sverige vika och förklarade krig mot Storbritannien. Kriget skulle stå mellan två vänligt sinnade länder, på uppdrag av Napoleon. Det är svårt att kriga när inte viljan eller nyttan finns. Det avlossades inte ett enda skott under detta krig. Den enda skärmytsling som förekom var under en soldatutskrivning i Skåne, där de boende protesterade och man satte in soldater mot de som protesterade. Napoleon ville ha bort den engelska flottan från Östersjön, där den störde den franskvänliga handeln. England ockuperade tidigt ön Hanö i Blekinge, och Sverige gav inget motstånd. Hanö utnyttjades som hamn för brittiska fartyg, utan att Sverige gjorde något. Hanö lämnades tillbaka när "kriget" var slut. Sverige måste ha varit irriterande för Napoleon. Han var inte ett dugg intresserad av landet, men vi vägrade att foga oss. När vi tog hans antagonist Jean Baptiste Bernadotte och gjorde honom till kronprins i Sverige, så blev knappast relationerna bättre. 1812 besatte Napoleon återigen Svenska Pommern och Rügen. Sverige slöt då fred med England 18 juli 1812 i Fredshuset i Örebro. Efter samlingen i Stockholm (se separat text) så förberedde man sig för att förklara Danmark krig. Man transporterade bl a Södermanlands regemente till södra Sverige (bl a Fagerstedt). 22 september 1812 embarkerade man. Kriget avblåstes och trupperna skickades hem, inmönstring för hemkomst gjordes 18 oktober 1812. När de kom hem så gjordes åter en kassationsmönstring, 18 oktober 1812. Fagerstedt utan anmärkning Läs mer om 1812 ÅRS MÖTE > Ett par månader senare genomförs en besiktnings- och kassationsmönstring (man går igenom om det finns soldater som behöver bytas ut). Claes är med på denna mönstring, men får inte några anmärkningar. Det faktum att han är med på denna mönstring tyder på att Fagerstedt antingen själv vill sluta, eller att man från regementets håll, börjar tycka att han är gammal. Att han är med här går väl ihop med hans kommendering under nästa krig. < tillbaka