Claes Fagerstedt

Min mormors farfars morfars far

Soldattiden 1813-1814 - Andra Napoleonkriget

Bakgrund Efter Sveriges låtsaskrig med Storbritannien anslöt man sig återigen till Napoleons fiender, som 1813 skulle besegra honom i Leipzig. Han tvingades abdikera och flydde sedan till Elba. Med Karl Johan kom en noggrannhet och kvalitet i övning och utrustning. När man gav sig av för att bekämpa Frankrike, så var man en helt annan armé. Karl Johan skulle vara med och leda en armé från den allians av länder som ville besegra Napoleon (bestående av bl a svenska soldater). Karl Johan hade bytt sida och skulle nu strida mot den som han tidigare krigat under. Karl Johan hade också ett annat syfte med att delta i kriget mot Napoleon. Efter förlusten av Finland så ansåg man att Sverige borde ersättas med att få Norge. Karl Johan insåg vikten av att delta på segrarens sida. Genom att vara med om att diktera villkoren för fred, skulle man kunna kräva Norge. Egentligen var det en fråga mellan Sverige och Danmark, och Danmark stod på Napoleons sida. Genom hela kriget kan man se att Karl Johan besparar de svenska trupperna från de värsta striderna, för att, när tillfälle gavs, kunna anfalla Danmark med full kraft. Smart! Avfärd Södermanlands regemente hade samlats 25 april 1813, i Södertälje för att avtåga mot Öster Haninge och Väster Haninge. Mönstring av trupperna genomfördes. Claes Fagerstedt är ej med, då han är kommenderad hemma. Fagerstedt är hemkommenderad under hela kriget mot Napoleon och anfallet mot Danmark. Trupperna tågade iväg mot Dalarö, där man så småningom skeppades vidare för att ansluta sig med alliansen mot Napoleon. Krig mot Napoleon Fram till oktober 1813 handlade för svensk del mest om truppförflyttningar. I oktober 1813 samlas de stridande parterna till en stor kraftmätning i Leipzig. Svenska trupperna var något sena och kom att agera reservstyrka, om det skulle behövas för att besegra Napoleon. Södermanlands regementes styrkor kom (med undantag av jägartrupperna) att stå på höjderna och se de otroligt blodiga striderna som utspelade sig. Napoleon tog till slut till flykten mot Paris. Karl Johan var motvillig att delta i jakten på de flyende franska trupperna, men hade lovat att följa fransmännens vänstra flygel i dess flykt mot Rhen och Holland. Han ville inrikta sig mot danskarna. Krig mot Danmark Karl Johans förde befälet över Nordarmén, som bestod bl a av Svenska, Ryska och Preussiska armékårer. Han delade på den, och lät den svenska och ryska delen tåga mot Danmark, medan resten förföljde Napoleons trupper. Genom att anfalla Danmark söderifrån insåg Danmark till sist (i januari 1814) att man var besegrade. Freden i Kiel Den 14 januari undertecknades freden med Danmark i Kiel, varigenom Danmark avträdde Norge till Sverige, förband sig förklara Frankrike krig och ställa en armékår till de allierades tjänst. Sverige avstod till Danmark Svenska Pommern och furstendömet Rügen. Schleswig och Holstein skulle utrymmas av de allierades trupper. Därför började trupperna lämna dessa länder, så snart det myckna snöandet tillät. Det dåliga vädret gjorde att det gick långsamt, men i april 1814 slog man läger i närheten av Bryssel. Norskt uppror Den 31. mars hade en del av de allierades härar hållit sitt intåg i Paris. Ungefär samtidigt nåddes Karl Johan av underrättelsen, att Norge ej ville underkasta sig Kiel-fredens villkor, utan under prins Kristian Fredrik återställa sin forna självständighet. För att tillsammans med de allierade ledarna göra upp om Norge, begav sig Karl Johan till Paris, där han lyckades förmå dem att gå med på hans förslag, att de skulle först med förhandling försöka åstadkomma, att prins Kristian skulle ge vika. Genom en order den 17 april från Paris avsade kronprinsen sig befälet över nordarmén, som upplöstes den 5 maj. Transport till Göteborg samt Freden i Paris Karl Johan tog med den svenska armén i avsikt att vända sig mot Norge. Man planerade för att de svenska trupperna skulle ta sitt återtåg över Köln till Östersjön och vidare över till Sverige. De svenska trupperna började det långa återtåget. Regementet bröt upp den 25 april och tågade till Rostock, dit regementet anlände 20 juni 1814. Under marschen slöts den slutliga freden i Paris, 30 maj 1814. För Sverige innebar det att ön Guadeloupe, som till Sverige tidigare överlåtits av Storbritannien, återfördes till Frankrike. Frankrike å sin sida erkände Norges förening med Sverige. (Freden mot Danmark, i Kiel, var redan klar). Generellt innebar freden att Frankrike erkände sig besegrade. Napoleon tvingades abdikera och fly till Elba. Den 23 juni 1814 klev man på linjeskeppen Manligheten och Dristigheten i Warnemunde. Man kom fram till Malmö den 25 juni 1814 på kvällen. Den 30:e seglade eskadern från Malmö till Landskrona, uppehöll sig där till den 5 juli och ankrade den 6 och 7 i Göteborg. Den 8 juli steg regementet av och marscherade till kantoneringskvarteren i Askims och Frölunda socknar utanför Göteborg. Man skulle delta i fälttåget i Norge. Vad finns det för spår av Fagerstedt under denna tid? I samtliga dokument och rullor från trupperna som deltar i krigen på kontinenten, så saknas Fagerstedt. Soldatnummer 222 (Fagerstedts soldatnummer) är överhoppat, så han är ej heller ersatt. 1813 inleddes ett nytt sätt att kalla in nytt manskap till den svenska krigsmakten, unga killar som kom att kallas för Beväringar. Ur Kungl Södermanlands Regementes Historia av Leijonhufvud Vid regementets afmarsch i april 1813 för deltagande i kriget i Tyskland, kvarlämnades såsom befälhafvare hemma i Sverige och för skötande af regementets angelägenheter kaptenen i regementet majoren i armén Salomon Hederstierna. Dessutom kvarkommenderades till det 1813 för första gången inkallade beväringsmanskapets öfning löjtnanten Sparre, adjutanten Lundborg, tre underofficerare, en trumslagare och 50 ordinarie soldater. 1. och 2. klasserna af 1813 års beväringsmanskap från Södermanlands län mönstrades på våren 1813 af generalmajoren Silfversparre och landshöfdingen Ulfsparre Den 1 maj sammandrogs den kvarlämnade stammen till exercis för att blifva riktigt skicklig i biträdande vid beväringsmanskapets öfning. 1:a klassen af detta manskap skulle sammandragas den 15 maj för att efter undergången mönstring exercera i 30 dagar. Då nödig beklädnad saknades, uppsköts samlingen tills vidare. När beklädnadspersedlar hunnit ankomma till regementet, samlades beväringsmanskapet den 16. juni. Sedan det svurit fanan och fått del af krigslagarna, börjades öfningarna, »men flera voro så klena, att de ej kunde bära geväret. För öfrigt utmärkte det sig genom ett anständigt och skickligt uppförande och voro efter förmågan läraktiga». Fagerstedt återfinns i en rulla från vapenövningar 17 juni - 16 juli 1813 för "manskap så väl av Kungl Södermanlands Regementes gamla stam, som 1813 års Beväring". < tillbaka